Chapter 3
“Iseethatyouwillbethirteenintwomonths,Elizabeth,”Mrs.Deardorffsaid.
“Yes,ma’am.”Bethwasseatedinthestraight-backedchairinfrontofMrs.Deardorff’sdesk.Fergussenhadcomeandtakenherfromstudyhall.Itwaseleveninthemorning.Shehadnotbeeninthisofficeforoverthreeyears.
Theladyonthesofasuddenlyspokeup,withstrainedcheerfulness.“Twelveissuchawonderfulage!”shesaid.
Theladyworeabluecardiganoverasilkydress.Shewouldhavebeenprettyexceptforalltherougeandlipstickandforthenervouswaysheworkedhermouthwhenshetalked.Themansittingnexttoherworeagraysalt-and-peppertweedsuitwithavest.
“Elizabethhasperformedwellinallofherschoolwork,”Mrs.Deardorffwenton.“SheisatthetopofherclassinReadingandArithmetic.”
“That’ssonice!”theladysaid.“IwassuchascatterbrainatArithmetic.”ShesmiledatBethbrightly.“I’mMrs.Wheatley,”sheaddedinaconfidentialtone.
Themanclearedhisthroatandsaidnothing.Helookedasifhewantedtobesomewhereelse.
Bethnoddedatthelady’sremarkbutcouldthinkofnothingtosay.Whyhadtheybroughtherhere?
Mrs.DeardorffwentonaboutBeth’sschoolworkwhiletheladyinthebluecardiganpaidraptattention.Mrs.DeardorffsaidnothingaboutthegreenpillsoraboutBeth’schessplaying;hervoiceseemedfilledwithadistantapprovalofBeth.Whenshehadfinishedtherewasanembarrassedsilenceforawhile.
