Унесенные ветром

Chapter 20

           Fromthekitchenbelow,sheheardtherattleofchinaasPrissypreparedbreakfast,butnosoundofMrs.Meade’sBetsy.Theshrill,melancholyminorofPrissywasraised,"Jes’afewmo’days,tertotedewee-ryload..."ThesonggratedonScarlett,itssadimplicationsfrighteningher,andslippingonawrappershepatteredoutintothehallandtothebackstairsandshouted:"Shutupthatsinging,Prissy!"

           Asullen"Yas’m"drifteduptoherandshedrewadeepbreath,feelingsuddenlyashamedofherself.

           "Where’sBetsy?"

           "Ahdoanknow.Sheain’came."

           ScarlettwalkedtoMelanie’sdoorandopeneditacrack,peeringintothesunnyroom.Melanielayinbedinhernightgown,hereyesclosedandcircledwithblack,herheart-shapedfacebloated,herslenderbodyhideousanddistorted.ScarlettwishedviciouslythatAshleycouldseehernow.Shelookedworsethananypregnantwomanshehadeverseen.Asshelooked,Melanie’seyesopenedandasoftwarmsmilelitherface.

           "Comein,"sheinvited,turningawkwardlyonherside."I’vebeenawakesincesun-upthinking,and,Scarlett,there’ssomethingIwanttoaskyou."

           Sheenteredtheroomandsatdownonthebedthatwasglaringwithharshsunshine.

           MelaniereachedoutandtookScarlett’shandinagentleconfidingclasp.

           "Dear,"shesaid,"I’msorryaboutthecannon.It’stowardJonesboro,isn’tit?"

           Scarlettsaid"Um,"herheartbeginningtobeatfasterasthethoughtrecurred.

           "Iknowhowworriedyouare.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 487 из 1537