Прощай, оружие!

Chapter 37

           Iwasthirstyafterthebrandyandthewaterwasicycold,socolditmademyteethache.Ilookedtowardtheshore.Wewereclosertothelongpoint.Therewerelightsinthebayahead.

           "Thanks,"Isaidandhandedbackthetinpail.

           "You’reeversowelcome,"Catherinesaid."There’smuchmoreifyouwantit."

           "Don’tyouwanttoeatsomething?"

           "No.I’llbehungryinalittlewhile.We’llsaveittillthen."

           "Allright."

           Whatlookedlikeapointaheadwasalonghighheadland.Iwentfurtheroutinthelaketopassit.Thelakewasmuchnarrowernow.Themoonwasoutagainandtheguardiadifinanzacouldhaveseenourboatblackonthewateriftheyhadbeenwatching.

           "Howareyou,Cat?"Iasked.

           "I’mallright.Wherearewe?"

           "Idon’tthinkwehavemorethanabouteightmilesmore."

           "That’salongwaytorow,youpoorsweet.Aren’tyoudead?"

           "No.I’mallright.Myhandsaresoreisall."

           Wewentonupthelake.Therewasabreakinthemountainsontherightbank,aflattening-outwithalowshorelinethatIthoughtmustbeCannobio.Istayedalongwayoutbecauseitwasfromnowonthatweranthemostdangerofmeetingguardia.Therewasahighdome-cappedmountainontheothershoreawayahead.Iwastired.Itwasnogreatdistancetorowbutwhenyouwereoutofconditionithadbeenalongway.IknewIhadtopassthatmountainandgoupthelakeatleastfivemilesfurtherbeforewewouldbeinSwisswater.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 287 из 343