Атлант расправил плечи

The John Galt line

           

           Shelookedahead,atthehazethatmeltedrailanddistance,ahazethatcouldripapartatanymomenttosomeshapeofdisaster.Shewonderedwhyshefeltsaferthanshehadeverfeltinacarbehindtheengine,saferhere,whereitseemedasif,shouldanobstaclerise,herbreastandtheglassshieldwouldbefirsttosmashagainstit.Shesmiled,graspingtheanswer:itwasthesecurityofbeingfirst,withfullsightandfullknowledgeofone’scourse—nottheblindsenseofbeingpulledintotheunknownbysomeunknownpowerahead.Itwasthegreatestsensationofexistence:nottotrust,buttoknow.

           Theglasssheetsofthecab’swindowsmadethespreadofthefieldsseemvaster:theearthlookedasopentomovementasitwastosight.

           Yetnothingwasdistantandnothingwasoutofreach.Shehadbarelygraspedthesparkleofalakeahead—andinthenextinstantshewasbesideit,thenpast.

           Itwasastrangeforeshorteningbetweensightandtouch,shethought,betweenwishandfulfillment,between—thewordsclickedsharplyinhermindafterastartledstop—betweenspiritandbody.First,thevision—thenthephysicalshapetoexpressit.First,thethought—thenthepurposefulmotiondownthestraightlineofasingletracktoachosengoal.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 439 из 2320