Зима тревоги нашей
Chapter 2
Whenthechildrenhadgone,Marysaid,"Aren’tyougladthey’reinthecontest?"
"Sure,iftheydoitright."
"Ican’twaittotellyou—Margiereadmeincardstoday,threetimes,becauseshesaidsheneversawanythinglikeit.Threetimes!Isawthecardscomeupmyself."
"Oh!Lord!"
"Youwon’tbesosuspiciouswhenyouhear.Youalwayspokefunabouttalldarkstrangers.Youcan’tguesswhatitwasabout.Well—youwanttoguess?"
Hesaid,"Mary,Iwanttowarnyou."
"Warnme?Why,youdon’tevenknow.Myfortuneisyou."
Hespokeaharsh,bitterwordunderhisbreath.
"Whatdidyousay?"
"Isaid,‘Slimpickings.’"
"That’swhatyouthink,butthat’snotwhatthecardsthink.Threetimes,shethrewthem."
"Cardsthink?"
"Theyknow,"saidMary."Hereshereadmycardsanditwasallaboutyou.You’regoingtobeoneofthemostimportantmeninthistown—that’swhatIsaid,mostimportant.Andit’snotgoingtobelongeither.It’sverysoon.Everycardsheturnedshowedmoneyandmoremoney.You’regoingtobearichman."
"Darling,"hesaid,"pleaseletmewarnyou,please!"
"You’regoingtomakeaninvestment."
"Withwhat?"
"Well,IwasthinkingaboutBrother’smoney."
"No,"hecried."Iwouldn’ttouchit.That’syours.Andit’sgoingtostayyours.Didyouthinkthatupordid—"
"Shenevermentionedit.Andthecardsdidn’t.YouaregoingtoinvestinJuly,andfromthenon,it’sonethingafteranother—onerightafteranother.
