Зима тревоги нашей
Chapter 11
Shesatupandpulleddownherskirtlikeayounglady.
"I’vebeenreadingthespeechesofHenryClay.Hesurewasgood."
"Yes,hewas."
"Doyourememberthem?"
"Notreally,Iguess.It’sbeenalongtimesinceIreadthem."
"He’sgreat."
"Somehowitdoesn’tseemschoolgirlreading."
"He’sjustgreat."
Ethangotupfromhischairwithawholelongandwearydaypushinghimback.
InthekitchenhefoundMaryred-eyedandangry.
"Iheardyou,"shesaid."Idon’tknowwhatyouthinkyou’redoing.He’sjustalittleboy."
"That’sthetimetostart,mydarling."
"Don’tdarlingme.Iwon’tstandatyrant."
"Tyrant?Oh,Lord!"
"He’sjustalittleboy.Youwentforhim."
"Ithinkhefeelsbetternow."
"Idon’tknowwhatyoumean.Youcrushedhimlikeaninsect."
"No,darling.Igavehimaquickglimpseoftheworld.Hewasbuildingafalseone."
"Whoareyoutoknowwhattheworldis?"
Ethanwalkedpastherandoutthebackdoor.
"Whereareyougoing?"
"Tocutthelawn."
"Ithoughtyouweretired."
"Iam—Iwas."Helookedoverhisshoulderandupatherstandinginsidethescreeneddoor."Amanisalonelything,"hesaid,andhesmiledatheramomentbeforehegotoutthelawnmower.
Maryheardthewhirringbladestearingthroughthesoftandsupplegrass.
Thesoundstoppedbythedoorstep.Ethancalled,"Mary,Mary,mydarling.Iloveyou."Andthewhirlingbladesragedonthroughtheovergrowngrass.
