Гарри Поттер и узник Азкабана
The Dementor
Ginny,whowashuddledinhercornerlookingnearlyasbadasHarryfelt,gaveasmallsob;Hermionewentoverandputacomfortingarmaroundher.
"Butdidn’tanyofyou—falloffyourseats?"saidHarryawkwardly.
"No,"saidRon,lookinganxiouslyatHarryagain."Ginnywasshakinglikemad,though..."
Harrydidn’tunderstand.Hefeltweakandshivery,asthoughhewererecoveringfromabadboutofflu;healsofeltthebeginningsofshame.Whyhadhegonetopieceslikethat,whennooneelsehad?
ProfessorLupinhadcomeback.Hepausedasheentered,lookedaround,andsaid,withasmallsmile,"Ihaven’tpoisonedthatchocolate,youknow..."
Harrytookabiteandtohisgreatsurprisefeltwarmthspreadsuddenlytothetipsofhisfingersandtoes.
"We’llbeatHogwartsintenminutes,"saidProfessorLupin."Areyouallright,Harry?"
Harrydidn’taskhowProfessorLupinknewhisname.
"Fine,"hemuttered,embarrassed.
Theydidn’ttalkmuchduringtheremainderofthejourney.Atlonglast,thetrainstoppedatHogsmeadestation,andtherewasagreatscrambletogetoutside;owlshooted,catsmeowed,andNeville’spettoadcroakedloudlyfromunderhishat.Itwasfreezingonthetinyplatform;rainwasdrivingdowninicysheets.
