Поллианна

Which is somewhat surprising

           Theman’sfacegrewsuddenlyverygrave. 

           "That’swhyIwantyou,littlegirltohelpmeplayit. Willyoucome?" 

           Pollyannaturnedinsurprise. 

           "Mr.Pendleton,youdon’treallymeanthat?" 

           "ButIdo. Iwantyou. Willyoucome?" 

           Pollyannalookeddistressed. 

           "Why,Mr.Pendleton,Ican’tyouknowIcan’t. Why,I’mAuntPolly’s!" 

           Aquicksomethingcrossedtheman’sfacethatPollyannacouldnotquiteunderstand. Hisheadcameupalmostfiercely. 

           "You’renomorehersthanPerhapsshewouldletyoucometome,"hefinishedmoregently. "Wouldyoucomeifshedid?" 

           Pollyannafrownedindeepthought. 

           "ButAuntPollyhasbeensogoodtome,"shebeganslowly; "andshetookmewhenIdidn’thaveanybodyleftbuttheLadies’Aid,and" 

           Againthatspasmofsomethingcrossedtheman’sface; butthistime,whenhespoke,hisvoicewaslowandverysad. 

           "Pollyanna,longyearsagoIlovedsomebodyverymuch. Ihopedtobringher,someday,tothishouse. Ipicturedhowhappywe’dbetogetherinourhomeallthelongyearstocome." 

           "Yes,"pitiedPollyanna,hereyesshiningwithsympathy. 

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 142 из 227