Down the Chocolate River
’Offwego!’criedMrWonka.’Hurryup,everybody!Followmetothenextroom!Andpleasedon’tworryaboutAugustusGloop.He’sboundtocomeoutinthewash.Theyalwaysdo. Weshallhavetomakethenextpartofthejourneybyboat!Hereshecomes!Look!’
Asteamymistwasrisingupnowfromthegreatwarmchocolateriver,andoutofthemistthereappearedsuddenlyamostfantasticpinkboat. Itwasalargeopenrowboatwithatallfrontandatallback(likeaVikingboatofold),anditwasofsuchashiningsparklingglisteningpinkcolourthatthewholethinglookedasthoughitweremadeofbright,pinkglass. Thereweremanyoarsoneithersideofit,andastheboatcamecloser,thewatchersontheriverbankcouldseethattheoarswerebeingpulledbymassesofOompa-Loompas—atleasttenofthemtoeachoar.
’Thisismyprivateyacht!’criedMrWonka,beamingwithpleasure.’Imadeherbyhollowingoutanenormousboiledsweet! Isn’tshebeautiful!Seehowshecomescuttingthroughtheriver!’
Thegleamingpinkboiled-sweetboatglideduptotheriverbank.OnehundredOompa-Loompasrestedontheiroarsandstaredupatthevisitors. Thensuddenly,forsomereasonbestknowntothemselves,theyallburstintoshrieksoflaughter.
’What’ssofunny?’askedVioletBeauregarde.
’Oh,don’tworryaboutthem!’criedMrWonka.’They’realwayslaughing!Theythinkeverything’sacolossaljoke!Jumpintotheboat,allofyou!Comeon!Hurryup!’