Гарри Поттер и философский камень
Through the Trapdoor
"Ready?"Roncalled,hisfacepalebutdetermined."HereIgo—now,don’thangaroundonceyou’vewon."
Hesteppedforward,andthewhitequeenpounced.ShestruckRonhardacrosstheheadwithherstonearm,andhecrashedtothefloor—Hermionescreamedbutstayedonhersquare—thewhitequeendraggedRontooneside.Helookedasifhe’dbeenknockedout.
Shaking,Harrymovedthreespacestotheleft.
ThewhitekingtookoffhiscrownandthrewitatHarry’sfeet.Theyhadwon.Thechessmenpartedandbowed,leavingthedooraheadclear. WithonelastdesperatelookbackatRon,HarryandHermionechargedthroughthedoorandupthenextpassageway.
"Whatifhe’s—?"
"He’llbeallright,"saidHarry,tryingtoconvincehimself."Whatdoyoureckon’snext?"
"We’vehadSprout’s,thatwastheDevil’sSnare;Flitwickmust’veputcharmsonthekeys;McGonagalltransfiguredthechessmentomakethemalive;thatleavesQuirrell’sspell,andSnape’s."
Theyhadreachedanotherdoor.
"Allright?"Harrywhispered.
"Goon."
Harrypusheditopen.
