Гарри Поттер и философский камень

The Mirror of Erised

           Hesqueezedthroughit,holdinghisbreath,tryingnottomoveit,andtohisreliefhemanagedtogetinsidetheroomwithouttheirnoticinganything. Theywalkedstraightpast,andHarryleanedagainstthewall,breathingdeeply,listeningtotheirfootstepsdyingaway. Thathadbeenclose,veryclose. Itwasafewsecondsbeforehenoticedanythingabouttheroomhehadhiddenin. 

           Itlookedlikeanunusedclassroom. Thedarkshapesofdesksandchairswerepiledagainstthewalls,andtherewasanupturnedwastepaperbasketbutproppedagainstthewallfacinghimwassomethingthatdidn’tlookasifitbelongedthere,somethingthatlookedasifsomeonehadjustputittheretokeepitoutoftheway. 

           Itwasamagnificentmirror,ashighastheceiling,withanornategoldframe,standingontwoclawedfeet. Therewasaninscriptioncarvedaroundthetop: Erisedstraehruoytubecafruoytonwohsi. HispanicfadingnowthattherewasnosoundofFilchandSnape,Harrymovednearertothemirror,wantingtolookathimselfbutseenoreflectionagain. Hesteppedinfrontofit. 

           Hehadtoclaphishandstohismouthtostophimselffromscreaming. Hewhirledaround. Hisheartwaspoundingfarmorefuriouslythanwhenthebookhadscreamedforhehadseennotonlyhimselfinthemirror,butawholecrowdofpeoplestandingrightbehindhim. 

           Buttheroomwasempty. Breathingveryfast,heturnedslowlybacktothemirror. 

           Therehewas,reflectedinit,whiteandscared-looking,andthere,reflectedbehindhim,wereatleasttenothers. Harrylookedoverhisshoulderbutstill,noonewasthere. 

00:00:00 00:00:00
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 226 из 333