Над пропастью во ржи
Chapter 3
"Yeah.Listen.Ifyou’renotgoingoutanyplacespecial,how’boutlendingmeyourhound’s-toothjacket?"
"Whowonthegame?"Isaid.
"It’sonlythehalf.We’releaving,"Stradlatersaid."Nokidding,yougonnauseyourhound’s-toothtonightornot?Ispilledsomecrapallovermygrayflannel."
"No,butIdon’twantyoustretchingitwithyourgoddamshouldersandall,"Isaid.Wewerepracticallythesameheighth,butheweighedabouttwiceasmuchasIdid.
Hehadtheseverybroadshoulders.
"Iwon’tstretchit."Hewentovertotheclosetinabighurry."How’saboy,Ackley?"hesaidtoAckley.Hewasatleastaprettyfriendlyguy,Stradlater.Itwaspartlyaphonykindoffriendly,butatleasthealwayssaidhellotoAckleyandall.
Ackleyjustsortofgruntedwhenhesaid"How’saboy?"Hewouldn’tanswerhim,buthedidn’thavegutsenoughnottoatleastgrunt.Thenhesaidtome, "IthinkI’llgetgoing.Seeyalater."
"Okay,"Isaid.Heneverexactlybrokeyourheartwhenhewentbacktohisownroom.
OldStradlaterstartedtakingoffhiscoatandtieandall. "IthinkmaybeI’lltakeafastshave,"hesaid.Hehadaprettyheavybeard.Hereallydid.
"Where’syourdate?"Iaskedhim.
