Над пропастью во ржи
Chapter 24
Iwokeupallofasudden.Idon’tknowwhattimeitwasoranything,butIwokeup.Ifeltsomethingonmyhead,someguy’shand.Boy,itreallyscaredhelloutofme.Whatitwas,itwasMr.Antolini’shand.Whathewasdoingwas,hewassittingonthefloorrightnexttothecouch,inthedarkandall,andhewassortofpettingmeorpattingmeonthegoddamhead.Boy,I’llbetIjumpedaboutathousandfeet.
"Whatthehellyadoing?"Isaid.
"Nothing!I’msimplysittinghere,admiring—"
"What’reyadoing,anyway?"Isaidoveragain.Ididn’tknowwhatthehelltosay—ImeanIwasembarrassedashell.
"How‘boutkeepingyourvoicedown?I’msimplysittinghere—"
"Ihavetogo,anyway,"Isaid—boy,wasInervous!Istartedputtingonmydamnpantsinthedark.IcouldhardlygetthemonIwassodamnnervous.Iknowmoredamnperverts,atschoolsandall,thananybodyyouevermet,andthey’realwaysbeingpervertywhenI’maround.
"Youhavetogowhere?"Mr.Antolinisaid.Hewastryingtoactverygoddamcasualandcoolandall,buthewasn’tanytoogoddamcool.Takemyword.
"Ileftmybagsandallatthestation.IthinkmaybeI’dbettergodownandgetthem.Ihaveallmystuffinthem."
"They’llbethereinthemorning.Now,gobacktobed.I’mgoingtobedmyself.What’sthematterwithyou?"
"Nothing’sthematter,it’sjustthatallmymoneyandstuff’sinoneofmybags.I’llberightback.
