Над пропастью во ржи
Chapter 13
"Youdon’tcomefromNewYork,doyou?"Isaidfinally.That’sallIcouldthinkof.
"Hollywood,"shesaid.Thenshegotupandwentovertowhereshe’dputherdressdown,onthebed."Yagotahanger?Idon’twanttogetmydressallwrinkly.It’sbrand-clean."
"Sure,"Isaidrightaway.Iwasonlytoogladtogetupanddosomething.Itookherdressovertotheclosetandhungitupforher.Itwasfunny.ItmademefeelsortofsadwhenIhungitup.Ithoughtofhergoinginastoreandbuyingit,andnobodyinthestoreknowingshewasaprostituteandall.Thesalesmanprobablyjustthoughtshewasaregulargirlwhensheboughtit.Itmademefeelsadashell—Idon’tknowwhyexactly.
Isatdownagainandtriedtokeeptheoldconversationgoing.Shewasalousyconversationalist."Doyouworkeverynight?"Iaskedher—itsoundedsortofawful,afterI’dsaidit.
"Yeah."Shewaswalkingallaroundtheroom.Shepickedupthemenuoffthedeskandreadit.
"Whatdoyoudoduringtheday?"
Shesortofshruggedhershoulders.Shewasprettyskinny."Sleep.Gototheshow."Sheputdownthemenuandlookedatme."Let’sgo,hey.Ihaven’tgotall—"
"Look,"Isaid."Idon’tfeelverymuchlikemyselftonight.I’vehadaroughnight.HonesttoGod.I’llpayyouandall,butdoyoumindverymuchifwedon’tdoit?Doyoumindverymuch?"
