Страна Северного Ветра

Chapter XIX. Diamond's Friends

           Indeed,Iassureyou,sir,there’sne’eraoneofthemcanshutmygrannieuponceshebeginsandgetsrighta-going.Youmustputherinapassionfirst,youknow.It’snogoodtillyoudothat—she’ssooldnow.Howshedomakethemlaugh,tobesure!”

           Althoughshecalledherwicked,thechildspokesoasplainlytoindicateprideinhergrannie’spre-eminenceinswearing.

           Thegentlemanlookedverygravetohearher,forhewassorrythatsuchanicelittlegirlshouldbeinsuchbadkeeping.Buthedidnotknowwhattosaynext,andstoodforamomentwithhiseyesontheground.Whenheliftedthem,hesawthefaceofDiamondlookingupinhis.

           “Please,sir,”saidDiamond,“hergrannie’sverycrueltohersometimes,andshutsheroutinthestreetsatnight,ifshehappenstobelate.”

           “Isthisyourbrother?”askedthegentlemanofthegirl.

           “No,sir.”

           “Howdoesheknowyourgrandmother,then?Hedoesnotlooklikeoneofhersort.”

           “Ohno,sir!He’sagoodboy—quite.”

           Hereshetappedherforeheadwithherfingerinasignificantmanner.

           “Whatdoyoumeanbythat?”askedthegentleman,whileDiamondlookedonsmiling.

           “ThecabbiescallhimGod’sbaby,”shewhispered.“He’snotrightinthehead,youknow.Atileloose.”

           StillDiamond,thoughheheardeveryword,andunderstoodittoo,keptonsmiling.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 151 из 317