Карлсон, который живет на крыше
Chapter 2
Erichadtogo,althoughhewouldmuchratherhavestayedtowatchtheWorld’sBestBuilding-Erectoratwork.
ThelastthinghesawasheturnedaroundinthedoorwaywasKarlsson,sittingonthefloor,singinghappilytohimself,"Hooray,howcleverIam…hooray,howsensibleIam…andjustplumpenough…hmm!"
Thelastpartwashummedasecondafterhehadswallowedthefourthmeatball.
MommyandDaddy,BettyandBobbywerealreadysittingatthetable.Ericslippedintohisplaceandunfoldedhisnapkin.
"Promisemesomething,Mommy—andyou,too,Daddy,"hesaid.
"Whatdoyouwantustopromise?"askedMommy.
"Promisefirst,"saidEric.
Daddywasratherreluctanttomakeavaguepromise."Whoknows?Perhapsyouwantmetogiveyouadogagain,"hesaid.
"No,itisn’tadog,"saidEric,"thoughIwouldn’tmindifyoupromisedmeone.No,it’ssomethingelse,andit’seasy.Promisethatyoupromise!"
"Verywell,wepromise,"saidMommy.
"Allright.Nowyou’vepromisednottosayanythingtoKarlsson-on-the-Roofaboutthesteamengine,"saidEric,pleased.
"Ha,"saidBetty."HowcouldtheysayanythingtoKarlssonwhentheyneverseehim?"
"Theywill,"saidErictriumphantly."Afterdinner.He’sinmyroom."
"Gosh,Ithinkameatballgotstuckinmythroat,"saidBobby."Karlsson’sinyourroom,didyousay?"
"Hecertainlyis."
ThiswasthehouroftriumphforEric.Ifonlytheywouldhurryupandfinisheating,thentheywouldsee…
Mommysmiledalittle
