Нейромант
Chapter 11
Therewasaninvertedsymmetry:Rivieraputsthedreamgirltogether,thedreamgirltakeshimapart.Withthosehands.Dreambloodsoakingtherottenlace.
Cheersfromtherestaurant,applause.Casestoodandranhishandsoverhisclothes.HeturnedandwalkedbackintotheVingtimeSicle.
Molly’schairwasempty.Thestagewasdeserted.Armitagesatalone,stillstaringatthestage,thestemofthewineglassbetweenhisfingers.
`Whereisshe?’Caseasked.
`Gone,’Armitagesaid.
`Shegoafterhim?’
`No.’Therewasasofttink.Armitagelookeddownattheglass.Hislefthandcameupholdingthebulbofglasswithitsmeasureofredwine.Thebrokenstemprotrudedlikeasliverofice.Casetookitfromhimandsetitinawaterglass.
`Tellmewhereshewent,Armitage.’
Thelightscameup.Caselookedintothepaleeyes.Nothingthereatall.`She’sgonetoprepareherself.Youwon’tseeheragain.You’llbetogetherduringtherun.’
`WhydidRivieradothattoher?’
Armitagestood,adjustingthelapelsofhisjacket.`Getsomesleep,Case.’
`Werun,tomorrow?’
Armitagesmiledhismeaninglesssmileandwalkedaway,towardtheexit.
Caserubbedhisforeheadandlookedaroundtheroom.Thedinerswererising,womensmilingasmenmadejokes.
