Бегущий в лабиринте

Chapter 57

           Nothing’shappening!"

           ColdfilledThomas’sveinsasTeresa’swordssankin."Well...why?"

           "Idon’tknow!"Shetriedagain,thenagain.Nothingappeared.

           "Thomas!"Chuckscreamedfrombehindthem.ThomasturnedtoseehimpointingattheGrieverHoleanothercreaturewasmakingitswaythrough.Ashewatched,itploppeddownontopofitsdeadbrotherandanotherGrieverstartedenteringtheHole.

           "What’stakingsolong!"Chuckcriedfrantically."Yousaidthey’dturnoffwhenyoupunchedinthecode!"

           BothGrievershadrightedthemselvesandextendedtheirspikes,hadstartedmovingtowardthem.

           "Itwon’tletusenterthewordPUSH,"Thomassaidabsently,notreallyspeakingtoChuckbuttryingtothinkofasolution...

           Idon’tgetit,Teresasaid.

           TheGrieverswerecoming,onlyafewfeetaway.Feelinghiswillfadeintoblackness,Thomasbracedhisfeetandhelduphisfistshalfheartedly.Itwassupposedtowork.Thecodewassupposedto

           "Maybeyoushouldjustpushthatbutton,"Chucksaid.

           ThomaswassosurprisedbytherandomstatementthatheturnedawayfromtheGrievers,lookedattheboy.Chuckwaspointingataspotnearthefloor,rightunderneaththescreenandkeyboard.

           Beforehecouldmove,Teresawasalreadydownthere,crouchingonherknees.Andconsumedbycuriosity,byafleetinghope,Thomasjoinedher,collapsingtothegroundtogetabetterlook.HeheardtheGrievermoanandroarbehindhim,feltasharpclawgrabhisshirt,feltaprickofpain.Buthecouldonlystare

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 371 из 400