Бегущий в лабиринте

Chapter 46

           Thomaswentnumbasseveralscreamserupted,followedbythepoundingoffleeingfootsteps.LoudcreaksandgroansannouncedawholehordeofGladersrunningtothefirstfloor.

           "It’sgotDave!"someoneyelled,thevoicehigh-pitchedwithterror.

           NooneinThomas’sroommovedamuscle;hekneweachofthemwasprobablyfeelingguiltyabouttheirreliefthatatleastitwasn’tthem.Thatmaybetheyweresafeforonemorenight.Twonightsinarowonlyoneboyhadbeentaken,andpeoplehadstartedtobelievethatwhatGallyhadsaidwastrue.

           Thomasjumpedasaterriblecrashsoundedrightoutsidetheirdoor,accompaniedbyscreamsandthesplinteringofwood,likesomeiron-jawedmonsterwaseatingtheentirestairwell.Asecondlatercameanotherexplosionofrippingwood:thefrontdoor.TheGrieverhadcomerightthroughthehouseandwasnowleaving.

           AnexplosionoffearrippedthroughThomas.Itwasnowornever.

           Hejumpedupandrantothedooroftheroom,yankingitopen.HeheardNewtyell,butheignoredhimandrandownthehall,sidesteppingandjumpingoverhundredsofsplinteredpiecesofwood.Hecouldseethatwherethefrontdoorhadbeentherenowstoodajaggedholeleadingoutintothegraynight.HeheadedstraightforitandranoutintotheGlade.

           Tom!Teresascreamedinsidehishead.Whatareyoudoing!

           Heignoredher.Hejustkeptrunning.

           TheGrieverholdingDaveakidThomashadneverspokentowasrollingalongonitsspikestowardtheWestDoor,churningandwhirring.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 317 из 400