Бегущий в лабиринте

Chapter 38

           Thomascouldpictureitall:thecreature’smetalspikesdiggingintothewoodensidesoftheHomestead,themassivecreaturerollingitsbody,climbinguptowardtheirroom,defyinggravitywithitsstrength.ThomasheardtheGrievers’spikesshredthewoodsidingintheirpathastheytoreoutandrotatedaroundtotakeholdonceagain.Thewholebuildingshuddered.

           ThecrunchingandgroaningandsnappingofthewoodbecametheonlysoundsintheworldtoThomas,horrifying.Theygrewlouder,closertheotherboyshadshuffledacrosstheroomandasfarawayfromthewindowaspossible.Thomasfinallyfollowedsuit,Newtrightbesidehim;everyonehuddledagainstthefarwall,staringatthewindow.

           JustwhenitgrewunbearablejustasThomasrealizedtheGrieverwasrightoutsidethewindoweverythingfellsilent.Thomascouldalmosthearhisownheartbeating.

           Lightsflickeredoutthere,castingoddbeamsthroughthecracksbetweenthewoodenboards.Thenathinshadowinterruptedthelight,movingbackandforth.ThomasknewthattheGriever’sprobesandweaponshadcomeout,searchingforafeast.Heimaginedbeetlebladesoutthere,helpingthecreaturesfindtheirway.Afewsecondslatertheshadowstopped;thelightsettledtoastandstill,castingthreeunmovingplanesofbrightnessintotheroom.

           Thetensionintheairwasthick;Thomascouldn’thearanyonebreathing.HethoughtmuchthesamemustbegoingonintheotherroomsoftheHomestead.ThenherememberedTeresaintheSlammer

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 275 из 400