Бегущий в лабиринте

Chapter 23

           "Don’tgetallhumblybumblyonuswhatyoudidisfreakingunbelievable.YouandMinho,both."

           Thomastossedtheemptyplateontheground,suddenlyangry."ThenwhydoIfeelsocrappy,Chuck?Wannaanswermethat?"

           ThomassearchedChuck’sfaceforananswer,butbythelooksofithedidn’thaveone.Theboyjustsatclaspinghishandsasheleanedforwardonhisknees,headhanging.Finally,halfunderhisbreath,hemurmured,"Samereasonweallfeelcrappy."

           Theysatinsilenceuntil,afewminuteslater,Newtwalkedup,lookinglikedeathontwofeet.Hesatonthegroundinfrontofthem,assadandworriedasanypersoncouldpossiblyappear.Still,Thomaswasgladtohavehimaround.

           "Ithinktheworstpart’sover,"Newtsaid."Thebuggershouldbesleepin’foracoupleofdays,thenwakeupokay.Maybealittlescreamingnowandthen."

           Thomascouldn’timaginehowbadthewholeordealmustbebutthewholeprocessoftheChangingwasstillamysterytohim.Heturnedtotheolderboy,tryinghisbesttobecasual."Newt,what’shegoingthroughupthere?Seriously,Idon’tgetwhatthisChangingthingis."

           Newt’sresponsestartledThomas."Youthinkwedo?"hespat,throwinghisarmsup,thenslappingthembackdownonhisknees."AllwebloodyknowisiftheGrieversstingyouwiththeirnastyneedles,youinjecttheGriefSerumoryoudie.IfyoudogettheSerum,thenyourbodywigsoutandshakesandyourskinbubblesandturnsafreakygreencolorandyouvomitalloveryourself.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 163 из 400