Бегущий в лабиринте

Chapter 21

           Surethathewaspushinghisbodybeyonditsphysicallimits,heranon,tryingtoridhimselfofthehopelessfeelingthatitwasonlyamatteroftimebeforetheygothim.

           Then,threecorridorsdown,twohandssuddenlyreachedoutandyankedhimintotheadjoininghallway.Thomas’sheartleapedintohisthroatashestruggledtofreehimself.HestoppedwhenherealizeditwasMinho.

           "What"

           "Shutupandfollowme!"Minhoyelled,alreadydraggingThomasawayuntilhewasabletogethisfeetunderhim.

           Withoutamomenttothink,Thomascollectedhimself.Together,theyranthroughcorridors,takingturnafterturn.Minhoseemedtoknowexactlywhathewasdoing,wherehewasgoing;heneverpausedtothinkaboutwhichwaytheyshouldrun.

           Astheyroundedthenextcorner,Minhoattemptedtospeak.Betweenheavingbreaths,hegasped,"Ijustsaw...thedivemoveyoudid...backthere...gavemeanidea...weonlyhavetolast...alittlewhilelonger."

           Thomasdidn’tbotherwastinghisownbreathonquestions;hejustkeptrunning,followingMinho.Withouthavingtolookbehindhim,heknewtheGrieversweregaininggroundatanalarmingrate.Everyinchofhisbodyhurt,insideandout;hislimbscriedforhimtoquitrunning.Butheranon,hopedhisheartdidn’tquitpumping.

           Afewturnslater,Thomassawsomethingaheadofthemthatdidn’tregisterwithhisbrain.Itseemed...wrong.Andthefaintlightemanatingfromtheirpursuersmadetheoddityupaheadallthemoreapparent.

           Thecorridordidn’tendinanotherstonewall.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 148 из 400