Поющие в терновнике
Chapter 18
Shewassoproudofhim!Allshecouldgetfromyou,thatwaswhatshesaidtoyouinRome.Well,Meggie…Inhimyougotthebestofit.DearGod,Ralph,howcouldyounothaveknownhewasyours?Yououghttohaverealizeditwhenhecametoyouamangrown,ifnotbefore.Shewaswaitingforyoutoseeit,dyingforyoutoseeit;ifonlyyouhad,shewouldhavegoneonherkneestoyou.Butyouwereblind.Youdidn’twanttosee.RalphRaoul,CardinaldeBricassart,thatwaswhatyouwanted;morethanher,morethanyourson.Morethanyourson!
Theroomhadbecomefilledwithtinycries,rustles,whispers;theclockwastickingintimewithhisheart.Andthenitwasn’tintimeanymore.Hehadgotoutofstepwithit.MeggieandFeewereswimmingtotheirfeet,driftingwithfrightenedfacesinawateryinsubstancialmist,sayingthingstohimhecouldn’tseemtohear.
"Aaaaaaah!"hecried,understanding.
Hewashardlyconsciousofthepain,intentonlyonMeggie’sarmsaroundhim,thewayhisheadsankagainsther.Buthemanagedtoturnuntilhecouldseehereyes,andlookedather.Hetriedtosay,Forgiveme,andsawshehadforgivenhimlongago.Sheknewshehadgotthebestofit.Thenhewantedtosaysomethingsoperfectshewouldbeeternallyconsoled,andrealizedthatwasn’tnecessary,either.Whatevershewas,shecouldbearanything.Anything!Soheclosedhiseyesandlethimselffeel,thatlasttime,forgetfulnessinMeggie.
