Артас: Возвышение короля-лича
Epilogue
Shegasped,momentarilyunabletobreathe,thecoldofthedamp,graydayknifingthroughher.Aegwynnwasthere,hergnarledhandsclosingonJaina’s.
"Aegwynn—I—whathappened?"Hervoicewasthick,anguished,andtearssuddenlyfilledhereyesasifshewasgrievingterriblyforthelossof...something....
"It’snotyourimagination,"Aegwynnsaidgrimly."Ifeltit,too.Asforwhat—well,I’msurewe’llfindout."
Sylvanasstartedasifthemammothdemoninfrontofherhadstruckher.Which,ofcourse,hewouldneverdaredo.Varimathrasnarrowedhisglowingeyes.
"Mylady?Whatisit?"
Him.
Itwasalwayshim.
Sylvanas’sglovedhandsclenchedandunclenched."Somethinghashappened.SomethingtodowiththeLichKing.I—feltit."Therewasnolongeralinkbetweenthem,atleastnotoneinwhichshewasunderhiscontrol.Butperhapssomethinglingered.Somethingthatwarnedher.
"Weneedtostepupourplans,"shetoldVarimathras."Ibelievethattimehassuddenlybecomeapreciouscommodity."
Forsolong,hehadfeltnothing.Hehadstayedonthethrone,immobile,waiting,dreaming.Theicehadcometocoverhimashesatstillasstone,butnotaprison,no,asecondskin.
Hehadnotknownthenwhathewaswaitingfor,butnowhedid
