Артас: Возвышение короля-лича
Chapter 24
Thetideoftheundeadwasunstoppableandimplacable.Thesnowaroundthebaseofthespirewaschurnedupanddrenchedwithblood.Arthaslookedabouthim,atthelastfewknotsoffightinggoingon.Bloodelves—butnosignoftheirmaster.
WherewasIllidan?
Aflurryofquickmotioncaughthiseyeandheturned.Hegrowledbeneathhisbreath.Anotherdreadlord.Thisone’sbackwastowardhim,blackwingsoutstretched,clovenhoovesmeltingintothesnow.
ArthasliftedFrostmourne."I’vedefeatedyourkindbefore,dreadlord,"hesnarled."Turnandfaceme,ifyoudare,orfleeintotheNetherlikethecowardyoudemonsare."
Thefigureturned,slowly.Massivehornscrowneditshead.Itslipscurvedbackinasmile.Andoveritseyeswasaraggedblackblindfold.Twogreen,glowingspotsappearedwhereeyesshouldhavebeen.
"Hello,Arthas."
Deepandsinister,thevoicehadchanged,butnotasmuchasthekaldorei’sbody.Itwasstillthesamepalelavenderhue,etchedwiththesametattoosandscarifications.Butthelegs,thewings,thehorns...Arthasimmediatelyunderstoodwhatmusthavehappened.SothatwaswhyIllidanhadbecomesopowerful.
"Youlookdifferent,Illidan.IguesstheSkullofGul’dandidn’tagreewithyou."
Illidanthrewbackhishornedhead.Dark,richlaughterrumbledfromhim."Onthecontrary,Ihaveneverfeltbetter.
