Артас: Возвышение короля-лича
Chapter 20
ShehadbeenhereinDalaranwhenwordhadcome,fromahandfulofsurvivorswhohadmanagedtoescape,aboutwhathadhappenedtoQuel’Thalas.Sotoohadbeenthequel’doreiprince.ShehadneverseenKael’thasso—soangry,soshattered,soraw.Shehadgonetohim,wordsofcompassionandcomfortonherlips,buthewhirledandgazedatherwithsuchalookoffurythatsheinstinctivelydrewback.
"Saynothing,"Kaelhadsnarled.Hisfistsclenched;shecouldsee,tohershock,thathewasbarelyrestraininghimselffromphysicallyharmingher."Foolishgirl.Thisisthemonsteryouwouldtaketoyourbed?"
Jainablinked,stunnedatthecrudenessofthewordscomingfromonesocultured."I—"
Buthewasnotinterestedinhearinganythingshehadtosay."Arthasisabutcher!Hehasslaughteredthousandsofinnocentpeople!Thereissomuchbloodonhishandsthatawholeoceancouldneverwashthemclean.Andyoulovedhim?Chosehimoverme?"
Hisvoice,normallysomellifluousandcontrolled,crackedonthelastword.Jainafeltquicktearscometohereyesasshesuddenlyunderstood.Hewasattackingherbecausehecouldnotattackhisrealenemy.Hefelthelpless,impotent,andwasstrikingoutatthenearesttarget—ather,JainaProudmoore,whoselovehehadwantedandfailedtowin.
"Oh...Kael’thas,"shesaidsoftly,"hehasdone...terriblethings,"shebegan."Whatyourpeoplehavesuffered—"
"Youknownothingofsuffering!"hecried.
