Артас: Возвышение короля-лича
Chapter 19
"Frostmournespeaks...."
Sylvanasheardit,too,thevoiceoftheLichKingemanatingfromtheunholyweaponasbeforehershockedgazethewaterlappingatitsrune-inscribedbladebegantoturntoice.Icethathisweapons,andhiswarriors,couldcross.
Hetookherlife,hetookherbelovedQuel’ThalasandSilvermoon,thenhetookherkingbeforethefinalviolation.
Theyhadresisted,onQuel’Danas,resistedwithalltheyhadinthem.WhenAnasterianappearedbeforeArthas,hisfierymagicswreakedhavoconthedeathknight’sicybridge,butArthasrecovered.Hefrowned,hiseyesflashing,drewFrostmourne,andboredownupontheelvenking.
EvenasshehopeddesperatelythatAnasterianwoulddefeatArthas,Sylvanasknewhewouldnot.Threemillenniaresteduponthoseshoulders;thewhitehueofhairthatfellalmosttohisfeetwasduetoage,notdarkmagics.Hehadbeenapowerfulfighteronce,andwasstillapowerfulmage,buttohernew,spectralsight,therewasafrailtyabouthimshehadnotseenwhenshebreathed.Still,hestood,hisancientweapon,Felo’melorn,"Flamestrike,"inonehand,astaffwithapowerful,glitteringcrystalintheother.
Arthasstruck,butAnasterianwasnolongerstandinginfrontofthechargingsteed.Somehow,fasterthanSylvanascouldsee,hewaskneeling,swingingFelo’melorninacleanhorizontalstrikeacrossthehorse’sforelegs,severingbothofthem.Thehorseshriekedandfell,itsriderwithit.
