Артас: Возвышение короля-лича
Chapter 19
Hewouldraiseher,asoneofthosegrotesqueshamblingthings?
"No,"shemurmured,hervoicesoundingasifitcamefromalongwayoff."Youwouldn’t...dare...."
Andthenitwentaway.Itallwentaway.Thecoldness,thestench,thesearingpain.Itwassoftandwarmanddarkandcalmandcomforting,andSylvanaspermittedherselftosinkintothewelcomingdarkness.Atlastshecouldrest,couldlaydownthearmsshehadborneforsolonginservicetoherpeople.
Andthen—
Agonyshotthroughher,agonysuchasshehadneverknown,andSylvanassuddenlyknewthatnophysicalpainshehadeverenduredcouldholdapalecandletothistorment.Thiswasanagonyofthespirit,ofhersoulleavingherlifelessformandbeingtrapped.Ofa...ripping,tearing,yankingbackfromthatwarmsanctuaryofsilenceandstillness.Theviolenceoftheactaddedtotheexquisitetorment,andSylvanasfeltascreamwellingup,forcingitswayfromdeepinside,pastlipsthatsomehowsheknewwerenolongerphysical,adeepkeeningwailofasufferingthatwasnothersalone,thatfrozebloodandstoppedhearts.
Theblacknessfadedfromhervision,butcolorsdidnotreturn.Shedidnotneedredsorbluesoryellowstoseehim,though,hertormentor;hewaswhiteandgrayandblackeveninaworldwithcolor.
