Артас: Возвышение короля-лича
Chapter 12
HeturnedtoJaina,hiseyessearchinghers,andforamoment—justamoment—helookedlikehimself,earnest,young,alittlescared.
"Jaina?"
Thesinglewordwassomuchmore.Itwasbothquestionandplea.Evenasshestaredathim,frozenlikethebirdbeforethesnake,hereachedoutagauntletedhandtoher.Shestaredatitforamoment,thinkingofallthetimesthathandhadclaspedherswarmly,hadcaressedher,hadbeenlainonthewoundedandglowedwithhealinglight.
Shecouldnottakethathand.
"I’msorry,Arthas.Ican’twatchyoudothis."
Therewasnomaskonhisfacenow,nomercifulcoldnesstoshutterhispainawayfromher.Shockeddisbeliefradiatedfromhim.Shecouldn’tbeartolookathimanymore.Gulping,hereyesfilledwithtears,JainaturnedawaytofindUtherregardingherwithcompassionandapproval.Heheldouthishandtohelphermountandshewasgratefulforhissteadinessandcomposure.Jainawasshaking,badly,andclungtoherhorseasUthermountedand,holdingherhorse’sreins,ledthembothawayfromthegreatesthorrortheyhadyetencounteredinthiswholedreadfulordeal.
"Jaina?"Arthas’svoicefollowedher.
Sheclosedhereyes,tearsslippingfrombeneathclosedlids."I’msorry,"shewhisperedagain."I’msosorry."
"Jaina?...Jaina!"
Shehadturnedherbackonhim.
Hecouldn’tbelieveit.
