Артас: Возвышение короля-лича
Chapter 7
Shelookedupathim,holdinganeggcarefullyinonehand,brushingalockofgoldenhairfromherfacewiththeother.
"Ican’t.SummerisaveryintensivetimeforthestudentsatDalaran.Antonidashasalreadytoldmetoexpecttostaytherethewholetime."Regretwasinhervoice.
"ThenI’llcomevisityouforMidsummer,andyoucancomeforHallow’sEnd,"Arthassaid.Sheshookherheadandlaughedathim.
"Youarepersistent,ArthasMenethil.Iwilltry."
"No,you’llcome."Hereachedacrossthetable,litteredwithcarefullyhollowedout,brightlypaintedeggsandsmallcandies,andplacedhishandoverhers.
Shesmiled,stillalittleshyafterallthistime,hercheeksturningpink.
Shewouldcome.
TherewereseveralsmallerfestivalsleadinguptoHallow’sEnd.Onewassomber,onewascelebratory,andthisonewasabitofboth.Itwasbelievedtobeatimewhenthebarrierbetweenthelivingandthedeadwasthin,andthosewhohadpassedoncouldbesensedbythosestillalive.Traditionhaditthatattheendoftheharvestseason,beforethewindsofwinterbegantoblow,thatastraweffigywouldbeerectedrightoutsidethepalace.Atsunsetonthenightoftheceremony,itwouldbelitonfire.Itwasanawesomesight—agiantflamingwickerman,burningbrightagainsttheencroachingnight.
