Код да Винчи

Chapter 43

           »

           Sophiehadnointentionofleavingempty-handed.«Tellthemwecameandwentalready.Iftheywanttosearchthebank,demandasearchwarrant.Thatwilltakethemtime.»

           «Listen,»Vernetsaid,»Jacqueswasafriend,andmybankdoesnotneedthiskindofpress,soforthosetworeasons,Ihavenointentionofallowingthisarresttobemadeonmypremises.GivemeaminuteandIwillseewhatIcandotohelpyouleavethebankundetected.Beyondthat,Icannotgetinvolved.»Hestoodupandhurriedforthedoor.«Stayhere.I’llmakearrangementsandberightback.»

           «Butthesafe-depositbox,»Sophiedeclared.«Wecan’tjustleave.»

           «There’snothingIcando,»Vernetsaid,hurryingoutthedoor.«I’msorry.»

           Sophiestaredafterhimamoment,wonderingifmaybetheaccountnumberwasburiedinoneofthecountlesslettersandpackageshergrandfatherhadsentherovertheyearsandwhichshehadleftunopened.

           Langdonstoodsuddenly,andSophiesensedanunexpectedglimmerofcontentmentinhiseyes.«Robert?You’resmiling.»«Yourgrandfatherwasagenius.»«I’msorry?»«Tendigits?»

           Sophiehadnoideawhathewastalkingabout.

           «Theaccountnumber,»hesaid,afamiliarlopsidedgrinnowcraninghisface.«I’mprettysureheleftitforusafterall.»«Where?»Langdonproducedtheprintoutofthecrimescenephotoandspreaditoutonthecoffeetable.SophieneededonlytoreadthefirstlinetoknowLangdonwascorrect.

           13-3-2-21-1-1-8-5

           O,Draconiandevil!

           Oh,lamesaint!

           P.S.FindRobertLangdon

           

Содержание книги
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 237 из 575