Дюна
Book Two: Muad‘dib
Shecouldsenselifeflowingaroundherandshehadnograsponitsreins.Whydidhechoosethatsong?shewondered.Theinstinctsaretruesometimes.Whydidhedothis?
Paulsatsilentlyinthedarkness,asinglestarkthoughtdominatinghisawareness:Mymotherismyenemy.Shedoesnotknowit,butsheis.Sheisbringingthejihad.Sheboreme;shetrainedme.Sheismyenemy.
***
Theconceptofprogressactsasaprotectivemechanismtoshieldusfromtheterrorsofthefuture.
—from“CollectedSayingsofMuad’Dib”bythePrincessIrulan
ONHISseventeenthbirthday,Feyd-RauthaHarkonnenkilledhisonehundredthslave-gladiatorinthefamilygames.VisitingobserversfromtheImperialCourt—aCountandLadyFenring—wereontheHarkonnenhomeworldofGiediPrimefortheevent,invitedtositthatafternoonwiththeimmediatefamilyinthegoldenboxabovethetriangulararena.
Inhonorofthena-Baron’snativityandtoremindallHarkonnensandsubjectsthatFeyd-Rauthawasheir-designate,itwasholidayonGiediPrime.
TheoldBaronhaddecreedameridian-to-meridianrestfromlabors,andefforthadbeenspentinthefamilycityofHarkotocreatetheillusionofgaiety:bannersflewfrombuildings,newpainthadbeensplashedonthewallsalongCourtWay.
Butoffthemainway,CountFenringandhisladynotedtherubbishheaps,thescabrousbrownwallsreflectedinthedarkpuddlesofthestreets,andthefurtivescurryingofthepeople.