Дюна
Book Two: Muad‘dib
”
Andherewastheface,butinnomeetinghehadeverdreamed.
“Youwereasnoisyasshai-huludinarage,”shesaid.“Andyoutookthemostdifficultwayuphere.Followme;I’llshowyouaneasierwaydown.”
Hescrambledoutofthecleft,followedtheswirlingofherrobeacrossatumbledlandscape.Shemovedlikeagazelle,dancingovertherocks.Paulfelthotbloodinhisface,wasthankfulforthedarkness.
Thatgirl!Shewaslikeatouchofdestiny.Hefeltcaughtuponawave,intunewithamotionthatliftedallhisspirits.
TheystoodpresentlyamidsttheFremenonthebasinfloor.
JessicaturnedawrysmileonPaul,butspoketoStilgar:“Thiswillbeagoodexchangeofteachings.Ihopeyouandyourpeoplefeelnoangeratourviolence.
Itseemed...necessary.Youwereaboutto...makeamistake.”
“Tosaveonefromamistakeisagiftofparadise,”Stilgarsaid.Hetouchedhislipswithhislefthand,liftedtheweaponfromPaul’swaistwiththeother,tossedittoacompanion.“Youwillhaveyourownmaulapistol,lad,whenyou’veearnedit.”
Paulstartedtospeak,hesitated,rememberinghismother’steaching:
“Beginningsaresuchdelicatetimes.”
“Mysonhaswhatweaponsheneeds,”Jessicasaid.ShestaredatStilgar,forcinghimtothinkofhowPaulhadacquiredthepistol.
StilgarglancedatthemanPaulhadsubdued—Jamis.Themanstoodatoneside,headlowered,breathingheavily.“Youareadifficultwoman,”Stilgarsaid.
Heheldouthislefthandtoacompanion,snappedhisfingers.“Kushtibakkate.”
MoreChakobsa,Jessicathought.