Прощай, оружие!

Chapter 4

           "That’sawfullynice."

           "Dowehavetogoonandtalkthisway?"

           "No,"Isaid.

           "That’sarelief.Isn’tit?"

           "Whatisthestick?"Iasked.MissBarkleywasquitetall.Sheworewhatseemedtometobeanurse’suniform,wasblondeandhadatawnyskinandgrayeyes.Ithoughtshewasverybeautiful.Shewascarryingathinrattansticklikeatoyriding-crop,boundinleather.

           "Itbelongedtoaboywhowaskilledlastyear."

           "I’mawfullysorry."

           "Hewasaveryniceboy.HewasgoingtomarrymeandhewaskilledintheSomme."

           "Itwasaghastlyshow."

           "Wereyouthere?"

           "No."

           "I’veheardaboutit,"shesaid."There’snotreallyanywarofthatsortdownhere.Theysentmethelittlestick.Hismothersentittome.Theyreturneditwithhisthings."

           "Hadyoubeenengagedlong?"

           "Eightyears.Wegrewuptogether."

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 19 из 343