Arya

           Theroadwaslittlemorethantworutsthroughtheweeds.

           Thegoodpartwas,withsolittletrafficthere’dbenoonetopointthefingerandsaywhichwaythey’dgone.Thehumanfloodthathadfloweddownthekingsroadwasonlyatricklehere.

           Thebadpartwas,theroadwoundbackandforthlikeasnake,tanglingwithevensmallertrailsandsometimesseemingtovanishentirelyonlytoreappearhalfaleaguefartheronwhentheyhadallbutgivenuphope.Aryahatedit.Thelandwasgentleenough,rollinghillsandterracedfieldsinterspersedwithmeadowsandwoodlandsandlittlevalleyswherewillowscrowdedclosetoslowshallowstreams.Evenso,thepathwassonarrowandcrookedthattheirpacehaddroppedtoacrawl.

           Itwasthewagonsthatslowedthem,lumberingalong,axlescreakingundertheweightoftheirheavyloads.Adozentimesadaytheyhadtostoptofreeawheelthathadstuckinarut,ordoubleuptheteamstoclimbamuddyslope.Once,inthemiddleofadensestandofoak,theycameface-to-facewiththreemenpullingaloadoffirewoodinanoxcart,withnowayforeithertogetaround.Therehadbeennothingforitbuttowaitwhiletheforestersunhitchedtheirox,ledhimthroughthetrees,spunthecart,hitchedtheoxupagain,andstartedbackthewaythey’dcome.Theoxwasevenslowerthanthewagons,sothatdaytheyhardlygotanywhereatall.

           Aryacouldnothelplookingoverhershoulder,wonderingwhenthegoldcloakswouldcatchthem.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 180 из 1267