Конец вечности

Computer

           Histiptoeingwalk(HarlanrememberedFinge’scatliketreadwell;oftenhewouldlookupfromhisdesk,seeFingestandingtherestaringathim,hisapproachhavingbeenunheard)wasnolongersomethingslyandsneaking,butratherthefearfulandreluctanttreadofonewholivesintheconstant,ifunconscious,fearthattheflooringwouldbreakunderhisweight.

           Harlanthought,withapleasantcondescension:ThemanispoorlyadjustedtotheSection.Reassignmentisprobablytheonlythingthatwouldhelphim.

           Fingesaid,"Greetings,TechnicianHarlan."

           "Greetings,Computer,"saidHarlan.

           Fingesaid,"Itseemsthatinthetwoyearssince"

           "Twophysioyears,"saidHarlan.

           Fingelookedupinsurprise."Twophysioyears,ofcourse."

           InEternitytherewasnoTimeasoneordinarilythoughtofTimeintheuniverseoutside,butmen’sbodiesgrewolderandthatwastheunavoidablemeasureofTimeevenintheabsenceofmeaningfulphysicalphenomena.PhysiologicallyTimepassed,andinaphysioyearwithinEternityamangrewasmucholderashewouldhaveinanordinaryyearinTime.

           YeteventhemostpedanticEternalrememberedthedistinctiononlyrarely.Itwastooconvenienttosay,"Seeyoutomorrow,"or"Imissedyouyesterday,"or"Iwillseeyounextweek,"asthoughtherewereatomorroworayesterdayoralastweekinanybutaphysiologicalsense.AndtheinstinctsofhumanitywerecateredtobyhavingtheactivitiesofEternitytailoredtoanarbitrarytwenty-four"physiohour"day,withasolemnassumptionofdayandnight,todayandtomorrow.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 47 из 277