Голодные игры
Chapter 21
Notnowinthesleepingbagwithhisfever,andduringtheday,ifI’mnottheretoremoveit,he’llberoastinginit.Myhandsarealreadystifffromcold,soItakeRue’ssparepairofsocks,cutholesformyfingersandthumbs,andpullthemon.Ithelpsanyway.Ifillhersmallpackwithsomefood,awaterbottle,andbandages,tucktheknifeinmybelt,getmybowandarrows.I’mabouttoleavewhenIremembertheimportanceofsustainingthestar-crossedloverroutineandIleanoverandgivePeetaalong,lingeringkiss.IimaginethetearysighsemanatingfromtheCapitolandpretendtobrushawayatearofmyown.ThenIsqueezethroughtheopeningintherocksoutintothenight.
Mybreathmakessmallwhitecloudsasithitstheair.It’sascoldasaNovembernightathome.OnewhereI’veslippedintothewoods,lanterninhand,tojoinGaleatsomeprearrangedplacewherewe’llsitbundledtogether,sippingherbteafrommetalflaskswrappedinquilting,hopinggamewillpassourwayasthemorningcomeson.Oh,Gale,Ithink.Ifonlyyouhadmybacknow.
ImoveasfastasIdare.Theglassesarequiteremarkable,butIstillsorelymisshavingtheuseofmyleftear.Idon’tknowwhattheexplosiondid,butitdamagedsomethingdeepandirreparable.Nevermind.IfIgethome,I’llbesostinkingrich,I’llbeabletopaysomeonetodomyhearing.
Thewoodsalwayslookdifferentatnight.Evenwiththeglasses,everythinghasanunfamiliarslanttoit.
