Голодные игры
Chapter 10
Ishakemyhead.Howcouldhedieasanyonebuthimself?"Idon’twantthemtochangemeinthere.TurnmeintosomekindofmonsterthatI’mnot."
Ibitemylipfeelinginferior.WhileI’vebeenruminatingontheavailabilityoftrees,Peetahasbeenstrugglingwithhowtomaintainhisidentity.Hispurityofself."Doyoumeanyouwon’tkillanyone?"Iask.
"No,whenthetimecomes,I’msureI’llkilljustlikeeverybodyelse.Ican’tgodownwithoutafight.OnlyIkeepwishingIcouldthinkofawayto.toshowtheCapitoltheydon’townme.ThatI’mmorethanjustapieceintheirGames,"saysPeeta.
"Butyou’renot,"Isay."Noneofusare.That’showtheGameswork."
"Okay,butwithinthatframework,there’sstillyou,there’sstillme,"heinsists."Don’tyousee?"
"Alittle.Only.nooffense,butwhocares,Peeta?"Isay.
"Ido.Imean,whatelseamIallowedtocareaboutatthispoint?"heasksangrily.He’slockedthoseblueeyesonminenow,demandingananswer.
Itakeastepback."CareaboutwhatHaymitchsaid.Aboutstayingalive."
Peetasmilesatme,sadandmocking."Okay.Thanksforthetip,sweetheart."
It’slikeaslapintheface.HisuseofHaymitch’spatronizingendearment."Look,ifyouwanttospendthelasthoursofyourlifeplanningsomenobledeathinthearena,that’syourchoice.IwanttospendmineinDistrictTwelve."
"Wouldn’tsurprisemeifyoudo,"saysPeeta."Givemymothermybestwhenyoumakeitback,willyou?"
"Countonit,"Isay.ThenIturnandleavetheroof.
