Дети железной дороги

What Bobbie brought home.

           

           "There’snoendtothistunnel,"saidPhyllisandindeeditdidseemveryverylong.

           "Sticktoit,"saidPeter;"everythinghasanend,andyougettoitifyouonlykeepallon."

           Whichisquitetrue,ifyoucometothinkofit,andausefulthingtorememberinseasonsoftroublesuchasmeasles,arithmetic,impositions,andthosetimeswhenyouareindisgrace,andfeelasthoughnoonewouldeverloveyouagain,andyoucouldneverneveragainloveanybody.

           "Hurray,"saidPeter,suddenly,"there’stheendofthetunnellooksjustlikeapin-holeinabitofblackpaper,doesn’tit?"

           Thepin-holegotlargerbluelightslayalongthesidesofthetunnel.Thechildrencouldseethegravelwaythatlayinfrontofthem;theairgrewwarmerandsweeter.Anothertwentystepsandtheywereoutinthegoodgladsunshinewiththegreentreesonbothsides.

           Phyllisdrewalongbreath.

           "I’llnevergointoatunnelagainaslongaseverIlive,"saidshe,"notiftherearetwentyhundredthousandmillionshoundsinsidewithredjerseysandtheirlegsbroken."

           "Don’tbeasillycuckoo,"saidPeter,asusual."You’dHAVEto."

           "Ithinkitwasverybraveandgoodofme,"saidPhyllis.

           "Notit,"saidPeter;"youdidn’tgobecauseyouwerebrave,butbecauseBobbieandIaren’tskunks.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 208 из 250