Гарри Поттер и Принц-полукровка
The seer overheard
OncePeeveshadvanished,therewassilenceinthecorridors;withonlyfifteenminutesleftuntilcurfew,mostpeoplehadalreadyreturnedtotheircommonrooms.
AndthenHarryheardascreamandacrash.Hestoppedinhistracks,listening.
"How—dare—you—aaaaargh!"
Thenoisewascomingfromacorridornearby;Harrysprintedtowardsit,hiswandattheready,hurtledroundanothercornerandsawProfessorTrelawneysprawleduponthefloor,herheadcoveredinoneofhermanyshawls,severalsherrybottleslyingbesideher,onebroken.
"Professor—"
HarryhurriedforwardsandhelpedProfessorTrelawneytoherfeet.Someofherglitteringbeadshadbecomeentangledwithherglasses.Shehiccoughedloudly,pattedherhairandpulledherselfuponHarry’shelpingarm.
"Whathappened,Professor?"
"Youmaywellask!"shesaidshrilly."Iwasstrollingalong,broodinguponcertainDarkportentsIhappentohaveglimpsed..."
ButHarrywasnotpayingmuchattention.Hehadjustnoticedwheretheywerestanding:thereontherightwasthetapestryofdancingtrollsand,ontheleft,thatsmoothlyimpenetrablestretchofstonewallthatconcealed—
"Professor,wereyoutryingtogetintotheRoomofRequirement?"
"...omensIhavebeenvouchsafed—what?"
Shelookedsuddenlyshifty.
"TheRoomofRequirement,"repeatedHarry."Wereyoutryingtogetinthere?"
"I—well—Ididn’tknowstudentsknewabout—"
"Notallofthemdo,"saidHarry."Butwhathappened?Youscreamed...itsoundedasthoughyouwerehurt..."
