Гарри Поттер и тайная комната
The Chamber of Secrets
"Wemustbemilesundertheschool,"saidHarry,hisvoiceechoingintheblacktunnel.
"Underthelake,probably,"saidRon,squintingaroundatthedark,slimywalls.
Allthreeofthemturnedtostareintothedarknessahead.
"Lumos!"Harrymutteredtohiswandanditlitagain."C’mon,"hesaidtoRonandLockhart, andofftheywent,theirfootstepsslappingloudlyonthewetfloor.
Thetunnelwassodarkthattheycouldonlyseealittledistanceahead. Theirshadowsonthewetwallslookedmonstrousinthewandlight.
"Remember,"Harrysaidquietlyastheywalkedcautiouslyforward,"anysignofmovement,closeyoureyesrightaway..."
Butthetunnelwasquietasthegrave,andthefirstunexpectedsoundtheyheardwasaloudcrunchasRonsteppedonwhatturnedouttobearat’sskull. Harryloweredhiswandtolookatthefloorandsawthatitwaslitteredwithsmallanimalbones. TryingveryhardnottoimaginewhatGinnymightlooklikeiftheyfoundher,Harryledthewayforward,aroundadarkbendinthetunnel.
"Harry-there’ssomethingupthere-"saidRonhoarsely,grabbingHarry’sshoulder.
Theyfroze,watching.Harrycouldjustseetheoutlineofsomethinghugeandcurved,lyingrightacrossthetunnel. Itwasn’tmoving.
"Maybeit’sasleep,"hebreathed,glancingbackattheothertwo. Lockhart’shandswerepressedoverhiseyes. Harryturnedbacktolookatthething,hisheartbeatingsofastithurt.
Veryslowly,hiseyesasnarrowashecouldmakethemandstillsee,Harryedgedforward,hiswandheldhigh.
