Над пропастью во ржи

Chapter 8

           Practicallythewholecarwasempty,becauseitwasprettylateandall,butshesatdownnexttome,insteadofanemptyseat,becauseshehadthisbigbagwithherandIwassittinginthefrontseat. Shestuckthebagrightoutinthemiddleoftheaisle,wheretheconductorandeverybodycouldtripoverit.Shehadtheseorchidson,likeshe’djustbeentoabigpartyorsomething.Shewasaroundfortyorforty-five,Iguess,butshewasverygoodlooking. Womenkillme.Theyreallydo.Idon’tmeanI’moversexedoranythinglikethatalthoughIamquitesexy.Ijustlikethem,Imean.They’realwaysleavingtheirgoddambagsoutinthemiddleoftheaisle. 

           Anyway,weweresittingthere,andallofasuddenshesaidtome, "Excuseme,butisn’tthataPenceyPrepsticker?" Shewaslookingupatmysuitcases,upontherack. 

           "Yes,itis,"Isaid.Shewasright.IdidhaveagoddamPenceystickerononeofmyGladstones.Verycorny,I’lladmit. 

           "Oh,doyougotoPencey?"shesaid.Shehadanicevoice.Anicetelephonevoice,mostly.Sheshould’vecarriedagoddamtelephonearoundwithher. 

           "Yes,Ido,"Isaid. 

           "Oh,howlovely!Perhapsyouknowmyson,then,ErnestMorrow?HegoestoPencey." 

           "Yes,Ido.He’sinmyclass." 

           HersonwasdoubtlessthebiggestbastardthateverwenttoPencey,inthewholecrumbyhistoryoftheschool. 

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 65 из 256