Грань будущего
Chapter 1
Maybeitwouldhavebeenbestnottothinkaboutit,butwatchingthesesoldierstrainingthedaybeforeanattack,sweat-soakedshirtsstickingtotheirskininthedampair,shefeltsorryforthem.Inaway,thiswasherfaultforbringingMurdochalongwithher.
RitadecidedtofindawaytoshortenthePTandputanendtothisseeminglypointlessexercise.Sowhatifitinstilledasamuraifightingspirit?They’dstillwetthemselvesthefirsttimetheyranintoaMimicassault.Shewantedtostopit,evenifitwasasentimentalgesturethatnoonebutherselfwouldeverappreciate.
Surveyingthetrainingfield,Ritachanceduponapairofdefianteyesstaringdirectlyather.Shewasaccustomedtobeinglookedonwithawe,admiration,evenfear,butshe’dneverseenthis:alookfilledwithsuchunbridledhatredfromacompletestranger.Ifapersoncouldshootlasersfromtheireyes,RitawouldhavebeenbakedcrisperthanaThanksgivingturkeyinaboutthreeseconds.
Shehadonlymetoneothermanwhoseeyesevenapproachedthesameintensity.ArthurHendricks’sdeepblueeyeshadknownnofear.Ritahadkilledhim,andnowthoseblueeyeswereburieddeepinthecoldearth.
Judgingbyhismuscles,thesoldierstaringatherwasarookienotlongoutofbootcamp.NothinglikeHendricks.HehadbeenanAmerican,alieutenant,andthecommanderoftheU.S.SpecialForcessquad.
Thecolorofthissoldier’seyeswasdifferent.Hishair,too.Hisfaceandbodyweren’tevenclose.Still,therewassomethingaboutthisAsiansoldierthatRitaVrataskiliked.