Chapter 11
`Case,what’swrongwithyou?’Armitagesaid,asthewaiterwasseatingthemathistableintheVingtimeSicle.ItwasthesmallestandmostexpensiveofseveralfloatingrestaurantsonasmalllakeneartheIntercontinental.
Caseshuddered.Brucehadn’tsaidanythingaboutaftereffects.Hetriedtopickupaglassoficewater,buthishandswereshaking.`SomethingIate,maybe.’
`Iwantyoucheckedoutbyamedic,’Armitagesaid.
`Justthishystaminereaction,’Caselied.`GetitwhenItravel,eatdifferentstuff,sometimes.’
Armitageworeadarksuit,tooformalfortheplace,andawhitesilkshirt.Hisgoldbraceletrattledasheraisedhiswineandsipped.`I’veorderedforyou,’hesaid.
MollyandArmitageateinsilence,whileCasesawedshakilyathissteak,reducingittouneatenbite-sizedfragments,whichhepushedaroundintherichsauce,finallyabandoningthewholething.
`Jesus,’Mollysaid,herownplateempty,`gimmethat.Youknowwhatthiscosts?’Shetookhisplate.`Theygottaraiseawholeanimalforyearsandthentheykillit.Thisisn’tvatstuff.’Sheforkedamouthfulupandchewed.
`Nothungry,’Casemanaged.Hisbrainwasdeep-fried.No,hedecided,ithadbeenthrownintohotfatandleftthere,andthefathadcooled,athickdullgreasecongealingonthewrinkledlobes,shotthroughwithgreenish-purpleflashesofpain.