Никогде

One

           Youmighthavetomakeastatementorsomething,andthenwe’dbelate...Richard?Whatareyoudoing?"

           Richardhadpickedthegirlup,cradlingherinhisarms.Shewassurprisinglylight."I’mtakingherbacktomyplace,Jess.Ican’tjustleaveher.TellMisterStocktonI’mreallysorry,butitwasanemergency.I’msurehe’llunderstand."

           "RichardOliverMayhew,"saidJessica,coldly."Youputthatgirldownandcomebackherethisminute.Orthisengagementisatanendasofnow.I’mwarningyou."

           Richardfeltthestickywarmthofbloodsoakingintohisshirt.Sometimes,herealized,thereisnothingyoucando.Hewalkedaway,leavingbehindJessica,whostoodthereonthesidewalk,hereyesstungwithtears.

           Richarddidnot,atanypointonhiswalk,stoptothink.Itwasnotsomethingoverwhichhehadanyvolition.Somewhereinthesensiblepartofhishead,someoneanormal,sensibleRichardMayhewwastellinghimhowridiculoushewasbeing:thatheshouldjusthavecalledthepolice,oranambulance;thatitwasdangeroustoliftaninjuredperson;thathehadreally,seriouslyupsetJessica;thathewasgoingtohavetosleeponthesofatonight;thathewasruininghisonlyreallygoodsuit;thatthegirlsmelledterrible...butRichardfoundhimselfplacingonefootinfrontoftheother,and,armscrampingandbackhurting,ignoringthelookshegotfrompassers-by,hejustkeptwalking.Andafterawhilehewasatthegroundfloordoorofhisbuilding,andhewasstumblingupthestaircase,andthenhewasstandinginfrontofthedoortohisapartmentandrealizingthathehadlefthiskeysonthehalltable,inside...

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 26 из 110