Поющие в терновнике

Chapter 17

           Therewasasacristankindlingbranchesofcandlesonthehighaltar;adeacon,hejudgedunerringly.Headbowed,hegenuflectedandmadetheSignoftheCrossashepassedinfrontofthetabernacle,thenquietlyslidintoapew.

           Onhisknees,heputhisheadonhisfoldedhandsandlethismindfloatfreely.Hedidn’tconsciouslypray,butratherbecameanintrinsicpartoftheatmosphere,whichhefeltasdenseyetethereal,unspeakablyholy,brooding.Itwasasifhehadturnedintoaflameinoneofthelittleredglasssanctuarylamps,alwaysjustflutteringonthebrinkofextinction,sustainedbyasmallpuddleofsomevitalessence,radiatingaminutebutenduringglowoutintothefardarknesses.Stillness,formlessness,forgetfulnessofhishumanidentity;thesewerewhatDanegotfrombeinginachurch.Nowhereelsedidhefeelsoright,somuchatpeacewithhimself,soremovedfrompain.Hislasheslowered,hiseyesclosed.

           Fromtheorgangallerycametheshufflingoffeet,apreparatorywheeze,abreathyexpulsionofairfrompipes.TheSaintMary’sCathedralBoys’Schoolchoirwascominginearlytosandwichalittlepracticebetweennowandthecomingritual.ItwasonlyaFridaymiddayBenediction,butoneofDane’sfriendsandteachersfromRiverviewwascelebratingit,andhehadwantedtocome.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 669 из 836