Марсианские хроники
December 2005: The Silent Towns
Aboxofcreamchocolateslayopeninherarms.Herfingers,cuddlingit,wereplumpandpallid.Herface,ashesteppedintothelight,wasroundandthick,andhereyeswereliketwoimmenseeggsstuckintoawhitemessofbreaddough.Herlegswereasbigaroundasthestumpsoftrees,andshemovedwithanungainlyshuffle.Herhairwasanindiscriminateshadeofbrownthathadbeenmadeandremade,itappeared,asanestforbirds.Shehadnolipsatallandcompensatedthisbystencilingonalargered,greasymouththatnowpoppedopenindelight,nowshutinsuddenalarm.Shehadpluckedherbrowstothinantennalines.
Walterstopped.Hissmiledissolved.Hestoodlookingather.
Shedroppedhercandyboxtothesidewalk.
"Areyou—GenevieveSelsor?"Hisearsrang.
"AreyouWalterGriff?"sheasked.
"Gripp."
"Gripp,"shecorrectedherself.
"Howdoyoudo,"hesaidwitharestrainedvoice.
"Howdoyoudo."Sheshookhishand.
Herfingerswerestickywithchocolate.
"Well,"saidWalterGripp.
"What?"askedGenevieveSelsor.
"Ijustsaid,«Well,»"saidWalter.
"Oh."
Itwasnineo’clockatnight.Theyhadspentthedaypicnicking,andforsupperhehadpreparedafiletmignonwhichshedidn’tlikebecauseitwastoorare,sohebroileditsomemoreanditwastoomuchbroiledorfriedorsomething.Helaughedandsaid,"We’llseeamovie!"Shesaidokayandputherchocolatyfingersonhiselbow.Butallshewantedtoseewasafifty-year-oldfilmofClarkGable."Doesn’thejustkillyou?"Shegiggled.
