Марсианские хроники
December 2005: The Silent Towns
"Thisisn’tarecord,"saidthewoman’svoice."Hello!Oh,hello,thereissomeonealive!Whereareyou?"Shegaveadelightedscream.
Walteralmostcollapsed."You!"Hestoodupjerkily,eyeswild."Goodlord,whatluck,what’syourname?"
"GenevieveSelsor!"Sheweptintothereceiver."Oh,I’msogladtohearfromyou,whoeveryouare!"
"WalterGripp!"
"Walter,hello,Walter!"
"Hello,Genevieve!"
"Walter.It’ssuchanicename.Walter,Walter!"
"Thankyou."
"Walter,whereareyou?"
Hervoicewassokindandsweetandfine.Heheldthephonetighttohisearsoshecouldwhispersweetlyintoit.Hefelthisfeetdriftoffthefloor.Hischeeksburned.
"I’minMarlinVillage,"hesaid."I—"
Buzz.
"Hello?"hesaid.
Buzz.
Hejiggledthehook.Nothing.
Somewhereawindhadblowndownapole.Asquicklyasshehadcome,GenevieveSelsorwasgone.
Hedialed,butthelinewasdead.
"Iknowwheresheis,anyway."Heranoutofthehouse.Thesunwasrisingashebackedabettle-carfromthestranger’sgarage,filleditsbackseatwithfoodfromthehouse,andsetoutateightymilesanhourdownthehighway,headingforNewTexasCity.Athousandmiles,hethought.GenevieveSelsor,sittight,you’llhearfromme!
Hehonkedhishornoneveryturnoutoftown.
Atsunset,afteranimpossibledayofdriving,hepulledtotheroadside,kickedoffhistightshoes,laidhimselfoutintheseat,andslidthegrayHomburgoverhiswearyeyes.Hisbreathingbecameslowandregular.
