Марсианские хроники
February 1999: Ylla
Shewasabouttoracedownthehillwhenshestoppedherself,Shewassupposedtostayhere,gonowhere,Thedoctorwascomingtovisit,andherhusbandwouldbeangryifsheranoff.
Shewaitedinthedoor,breathingrapidly,herhandout.
ShestrainedtoseeovertowardGreenValley,butsawnothing.
Sillywoman.Shewentinside.Youandyourimagination,shethought.Thatwasnothingbutabird,aleaf,thewind,orafishinthecanal.Sitdown.Rest.
Shesatdown.
Ashotsounded.
Veryclearly,sharply,thesoundoftheevilinsectweapon.
Herbodyjerkedwithit.
Itcamefromalongwayoff,Oneshot.Theswifthummingdistantbees.Oneshot.Andthenasecondshot,preciseandcold,andfaraway.
Herbodywincedagainandforsomereasonshestartedup,screaming,andscreaming,andneverwantingtostopscreaming.Sheranviolentlythroughthehouseandoncemorethrewwidethedoor.
Theechoesweredyingaway,away.
Gone.
Shewaitedintheyard,herfacepale,forfiveminutes.
Finally,withslowsteps,herheaddown,shewanderedaboutthepillaredrooms,layingherhandtothings,herlipsquivering,untilfinallyshesataloneinthedarkeningwineroom,waiting.Shebegantowipeanamberglasswiththehemofherscarf.
Andthen,fromfaroff,thesoundoffootstepscrunchingonthethin,smallrocks.
Sheroseuptostandinthecenterofthequietroom.Theglassfellfromherfingers,smashingtobits.
Thefootstepshesitatedoutsidethedoor.
Shouldshespeak?Shouldshecryout,"Comein,oh,comein"?
Shewentforwardafewpaces.
