Вино из одуванчиков
Andshekissedhischeekandwentfromtheroomandhelaysmellingthewindthatblewfromthehiddenmachinebelow,richwiththeodorofthoseroastedchestnutsthatsoldintheautumnstreetsofaParishehadneverknown...
Acatmovedunseenamongthehypnotizeddogsandboystopurragainstthegaragedoor,inthesoundofsnow-wavescrumblingdownafarawayandrhythmicallybreathingshore.
Tomorrow,thoughtLeoAuffmann,we’lltrythemachine,allofus,together.
Latethatnightheawokeandknewsomethinghadwakenedhim.Farawayinanotherroomheheardsomeonecrying."Saul?"hewhispered,gettingoutofbed.
InhisroomSaulwept,hisheadburiedinhispillow."No...no..."hesobbed."Over...over..."
Saul,youhadanightmare?Tellmeaboutit,son."Buttheboyonlywept.
Andsittingthereontheboy’sbed,LeoAuffmannsuddenlythoughttolookoutthewindow.Below,thegaragedoorsstoodopen.
Hefeltthehairsrisealongthebackofhisneck.
WhenSaulsleptagain,uneasily,whimpering,hisfatherwentdownstairsandouttothegaragewhere,notbreathing,heputhishandout.
InthecoolnighttheHappinessMachine’smetalwastoohottotouch.
So,hethought,Saulwasheretonight.
Why?WasSaulunhappy,inneedofthemachine?No,happy,butwantingtoholdontohappinessalways.Couldyoublameaboywiseenoughtoknowhispositionwhotriedtokeepitthatway?No!Andyet...
Above,quitesuddenly,somethingwhitewasexhaledfromSaul’swindow.LeoAuffmann’sheartthundered.
- Нет глав
